Bokcafét i Jönköping är åter på tapeten. Frågan om föreningens värdegrund tycks dock ha blivit reducerad till en t-shirt med texten ”Burn Israel Burn” som föreningen säljer i de kommunägda lokalerna. Senast är det Petter Larsson som på Aftonbladets kultursida slår fast att ”Ett Kulturhus offras för en t-shirts skull”. Han tycks också anse att Bokcafét fostrar ungdomar i demokrati.

Naturligtvis är det inte endast en t-shirt som är problematiskt med föreningen bakom Bokcafét, vilket jag kunde berätta i min bok Extremister som kom ut 2007.

Det råder ingen tvekan om att den våldsfrämjande, vänsterextrema grupperingen Afa, Antifascistisk aktion, är verksam i lokalerna med föreningens goda minne. Polisens kriminalunderrättelsetjänst i Jönköping uppgav för mig för några år sedan att Bokcafét fungerade som Afa:s ”central”. Detta var under en tid när Afa-aktivister grovt misshandlade människor med nazistiska sympatier i staden.

Sannolikt är föreningen bakom Bokcafét endast bulvan åt Afa och liknande grupperingar för att dessa ska ha tillgång till lokal och kunna genomföra försäljning av propaganda. 2004 uppdagades till exempel att Bokcafét sålde kraftiga slangbellor och rånarluvor, och man har även haft övningar i slangbelleskytte.

Den våldskult som råder inom föreningen är uppenbar för de flesta. Flera personer som genom åren begått ideologiskt motiverade våldsbrott har också haft koppling till Bokcafét. Såväl personal som aktivister från Bokcafét dömdes till exempel för inblandning i en våldsam husockupation i Linköping år 2000, där aktivisterna hade beväpnat sig med vapen som just slangbellor med stålkulor, molotovcocktails, spikförsedda batterier och spjut, vilka de använde mot polisen. Från Bokcafét organiserades bilresor så att aktivister skulle kunna ta sig till husockupationen. Och några år senare, 2006, överlämnades i Bokcaféts lokal delar av en brandbomb som sedan användes för att försöka bränna ner en McDonaldsrestaurang i Nyköping.

Här har också arrangerats föreläsningar om ämnen som kravaller och hur man misshandlar nazister.

Så här skrev jag i boken om några av de aktiviteter som ägde rum på Bokcafét:

”Om man som utomstående vill få en aning om vad som sker inom Bokcaféts väggar, bortom stadgar och officiella avståndstaganden, kan man läsa på ett av extremvänsterns forum på nätet. Under en särskild rubrik lägger Bokcafét ut sina aktiviteter inför de egna. En kväll under hösten 2004 gör föreningen reklam för ett föredrag av ”några kamrater från Lidköping”, som ska prata om ”hur det är att vara ung och kriminell” och ”varför man ska hata snutar”. (…)

En kväll några månader senare, denna våldsamma höst och vinter i Jönköping, ska ”några kamrater från Revolutionära Fronten” komma och hålla föredrag om ”hur man städar upp gatorna från nazipacket”. Revolutionära Fronten är en militant vänsterextrem grupp som har deltagit i flera gatuslagsmål med nazister i Göteborg.

 I ett annat föredrag ska en antifascist från Malmö berätta om erfarenheter från Göteborgskravallerna, och en annan antifascist ska berätta om ”kampmetoder”.

Det utlovas även slangbelleskytte, visning av ”kravallfilm” och bildvisning på nazister. Hösten 2004 påminner Bokcafét också om sin ”trofétävling”. Samtidigt lägger Afa i Jönköping/Vätterbygd på sin egen hemsida ut bilder under rubriken ”troféer”, det vill säga tröjor, märken, kängor och kepsar som erövrats från lokala nazister.

”Nassen fick sig rejält med stryk”, står det under en sådan bild, och Afa uppmanar andra att bidra med sina egna troféer. Underförstått är det till Bokcafét som man ska man lämna in dem: ”Ni som vill ha med era troféer här vet vart ni ska lämna dem.”

Bokcafét fungerar helt enkelt som en plantskola för våldsam extremism, där enskilda personer hämtar legitimitet för politiska våldsbrott.

Efter att kommunstyrelsen i Jönköping nu efter många år till slut bestämt sig för att försöka avhysa föreningen från kulturhuset blev det moderata kommunalrådet Mats Green (M), möjligen som en konsekvens av detta, för ett par veckor sedan överfallen och misshandlad utanför sitt hem.

Föreningen bakom Bokcafét avvisar alla sådana eventuella kopplingar. Men den hatiska jargong som används inom den typ av vänsterextrema grupperingar som huserar på Bokcafét, mot exempelvis en person som moderatpolitikern Mats Green, kan illustreras av ett inlägg som publicerades dagen före misshandeln på forumet socialism.nu i en tråd om Bokcaféts framtid: ”Skulle vilja åka upp och diskutera med den där Mats Green, så som det diskuterats med div högermongon genom tiderna… Geeez.. Vilken töntig liten kackerlacka till människa.”

Bokcafét säljer en mängd våldsbejakande propaganda i form av böcker, häften, märken, tröjor etc, varav den uppmärksammade t-shirten med den antisemitiskt anstrukna texten ”BURN ISRAEL BURN – world wide intifada fighting the imperialist order” bara är ett exempel.

Kommunfullmäktige i Jönköping ska avgöra frågan om Kulturhusets framtid den 25 april. Uppdatering 26/4: Kommunfullmäktige röstade igår för att kommunen tar över driften av kulturhuset, vilket innebär att Bokcafét får söka sig om efter en annan lokal.

Läs gärna även journalisten Anna-Lena Lodenius bloggpost om Bokcafét, och Patrik Kronqvists ledarkrönika i Expressen.

Föreningen Grävande Journalister släppte idag nomineringarna till Guldspaden, det finaste priset för grävande journalistik i Sverige. Glädjande är min bok Jihad-svenskarna i de islamistiska terrornätverken nominerad i bokklassen.

Så här har några recensenter tyckt om boken:

”Sandelins kartläggning ger flera intressanta pusselbitar och fyller en viktig kunskapslucka.” (Scoop, tidskrift för grävande journalistik)

”Magnus Sandelin har med sin bok gett ett viktigt bidrag för att hyfsa den svenska debatten.” (Nerikes Allehanda)

”En utomordentligt läsvärd undersökning av den radikala islamismens
utbredning i Sverige.” (Axess)

Vilka bidrag som vinner en guldspade avgörs den 9 mars. I april släpps Jihad som pocket.

Den senaste veckan har medierna uppmärksammat att två svenska medborgare åtalats i USA misstänkta för terrorrelaterade aktiviteter för den islamistiska, al-Qaidalierade milisen al-Shabaab i Somalia.

Ännu så länge är det knapphändiga uppgifter som kommit ut om svenskarna. Enligt ett pressmeddelande från det amerikanska åklagarämbetet greps de i augusti på väg till Jemen, ett välkänt al-Qaidafäste. De anklagas för vapen- och sprängmedelsträning med al-Shabaab och ska även ha deltagit i strider. Dessutom ska de, enligt anklagelserna, ha ingått i ett särskilt program för självmordsbombare inom al-Shabaab.

Det finns dock mer information att hitta om männen än vad som hittills har presenterats.

För den svenska säkerhetspolisen är de båda männen kända sedan flera år tillbaka. I februari 2012 uppgav Säpo att sammanlagt ett trettiotal svenskar de senaste åren rest till Somalia för att ta värvning hos framförallt al-Shabaab. De nu gripna var två av dem.

I tidigare förundersökningar, bedrivna av Säpo mot andra personer misstänkta för terrorrelaterade brott för al-Shabaab, figurerar de båda männens namn i bakgrunden.

Om en av dem, Ali, går bland annat att utläsa att han var en av de unga män som rekryterades av ”fritidsledaren”, Yassin Ismail Ahmed, i Rinkeby 2008. Historien om fritidsledaren som bedrev rekrytering för al-Shabaab avslöjades av Sveriges Radios ekoredaktion 2009. Nu kan vi se en del av resultatet av den rekryteringen.

Ali föddes i januari 1985 i Mogadishu och kom till Sverige som sjuåring. Han är uppvuxen i Rinkeby, är tidigare ostraffad och har studerat ekonomi vid Södertörns högskola.

Han är god vän med en annan ung svensksomalisk man, Billé, som även han har varit föremål för Säpos intresse, och även han rekryterades av ”fritidsledaren” i Rinkeby. Billé vistades hos al-Shabaab under några månader 2009, och åtalades i Sverige ett år senare för stämpling till terroristbrott. Tingsrätten i Göteborg dömde honom och ytterligare en ung man, men hovrätten för västra Sverige upphävde senare domarna.

Under 2008 hade Säpo information om att ett antal unga svenska män, bland annat Ali, planerade att resa till Somalia för att ta värvning hos al-Shabaab. Man kallade Ali till ett frivilligt samtal för att försöka få honom att avstå från resan. Ali nekade då och sa sig inte känna till något om att unga svenskar reste till Somalia för att strida. Drygt ett halvår senare, i december 2008, begav han sig dock till Somalia.

Två månader senare, i februari 2009, anmälde en anhörig honom försvunnen. Den anhörige befarade att Ali hade rest till Somalia för att kriga. Den anhörige hade uppenbarligen rätt i sina antaganden. Av Säpos avlyssnade telefonsamtal från 2010 framgår att Ali tillhör al-Shabaab och känner flera ledande medlemmar.

Mycket är som sagt ännu så länge oklart kring de åtalade svenskarnas förehavanden för al-Shabaab i Somalia, och exakt på vilka grunder de har förts till USA.

Nu sägs från anhörig- och advokathåll att de två häktade svenskarna mot sin vilja hållits kvar av al-Shabaab innan de lyckades fly, och senare greps i Djibouti. Så kan det mycket väl vara. Det är väl känt att al-Shabaab kidnappar människor för sin verksamhet, och inte ser med blida ögon på dem som avviker.

De nu åtalade svenskarna har dock frivilligt anslutit till al-Shabaab, och från våren 2010 finns det uppgifter i Säpos material som visar att åtminstone Ali hade en positiv inställning till den terrorstämplade rörelsen vid den tidpunkten. Exempelvis berättar han i ett inspelat telefonsamtal mellan honom och Billé från den 18 maj 2010, där Ali befinner sig i Somalia och Billé i Sverige, om personer inom rörelsen som blivit martyrer. En av dem som han talar uppskattande om är en självmordsbombare från Danmark som dödade 24 oskyldiga människor, de flesta studenter, på hotell Shamo i Mogadishu i december 2009, och han uttrycker även en egen önskan om att bli martyr (Säpos transkribering. A=Ali, B=Billé):

A: Walahi, jag satt och tänkte häromdagen, på honom, jag tänkte walahi tre bröder som jag kände som var toppen, förstår du?

B: Precis.

A: En var, känner du till det? En var Daynuun som är den sista som jag vet nu.

B: Precis.

A: Två var, de hade åkt. Två var, kommer du ihåg Okm som, på hotellet, hotell Shamo, har du hört talas om det?

B: Ja.

A: Från Danmark, har ni träffats föresten?

B: Jag känner inte honom, nej men jag känner till hotellet Shamo.

A: Du måste ha sett honom brorsan, den där brorsan han var.

B: Men jag är dålig på namn, jag kanske har sett honom men jag är dålig på namn du vet.

Y: Du måste ha sett honom, han brukade hänga med Abdirahman Danmark. Han var precis som Abdirahman, skägget hade han rakat av, han var en ung kille, spelade [ohörbart] förstår du?

B: Ok, ok.

A: Från Danmark.

B: Va?

A: Ibland så, man såg inte honom så mycket. Ibland hade han sovit över, två nätter var han här och övernattade hos mamma. Den där brodern, jag har känt honom väldigt lite men när man pratar med honom, du ser honom aldrig att prata om skratt eller livet på jorden. Han pratar bara om livet efter döden, paradiset, om kunskap. Den där brodern under tiden jag umgicks med honom så, wallahi han var den andra brodern. Den tredje personen var en brod som hette Abdirahman Abdullahi, han brukade umgås med oss. Han var Qanasir förstår du?

 (…)

B: Bror wallahi, va! Jag kommer tillbaks dit till ingen jag känner, skratt, skratt.

A: (Skratt) det som är jobbigt är att många äldre går bort men det kommer nya hela tiden.

B: Det sant.

A: Wallahi det är vackert, jag vet inte vad jag ska säga, man bara väntar på att vår tid ska komma förstår du?

B: Insha allah, må Allah ge er allihopa ”Shihada” (Övers anm: martyrskap) efter jag har kommit (skratt).

Vad gäller den andre häktade svenske mannen i USA, Mohamed, är uppgifterna mer knapphändiga. Enligt hans bror i Sverige ska Mohamed ha rest till Somalia tillsammans med Ali i december 2008. En svensktalande person med samma för- och efternamn finns avlyssnad i ett telefonsamtal som finns med i samma förundersökningsmaterial som uppgifterna om Ali, och det framgår att han befinner sig i Somalia tillsammans med Ali.

Det mest intressanta som är känt om honom är det alias som han enligt amerikanska åklagaruppgifter ska ha använt sig av, ”Abu Zaid”. Det är samma alias som den svenske person i Mogadishu som mordhotar konstnären Lars Vilks på en av al-Shabaas rekryteringsvideor från 2010 använder.

I min bok Jihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken ger jag en översikt av al-Shabaabmiljön i Sverige.

Uppdatering 9/1: Enligt Göteborgs-Posten ska det enligt Säpo mycket riktigt vara samma person som hotar Lars Vilks i videon och som nu sitter häktad i USA. Den svenske åklagaren hade enligt tidningen i augusti lagt ner en förundersökning mot ”Abu Zaid” om hotet, bl.a. eftersom brottet begåtts utomlands och ”det finns inte förutsättningar för internationell rättslig hjälp”. Men av någon anledning valde hon att inte återuppta den när det några dagar senare  blev känt att svenskarna satt fängslade i Djibouti och det alltså fanns en möjlighet att få hem ”Abu Zaid” och förhöra honom. Därmed blev det fritt fram för USA att istället begära dem utlämnade.

Fortfarande väntar mycket i den här historien på att redas ut. Rättegång mot svenskarna i USA väntas först om ett år.

TV-reportaget Imamernas råd, som sändes i SVT:s Uppdrag granskning i maj, är nominerad till TV-priset Kristallen i kategorin Årets granskning. Jag jobbade som researcher i projektet, tillsammans med bland andra reportern Nadja Yllner och redaktören Sanna Klinghoffer. I en direktsänd TV-gala i kanal 5 den 4 september avgörs vilka program som tar hem priserna.

Granskning av organisationer och företrädare som utövar makt över människor är alltid relevant, oavsett om organisationerna är religiösa, politiska eller har annan inriktning, och särskilt om de uppbär offentligt stöd. En annan, liknande granskning gjorde jag våren 2010 tillsammans med bland andra Josephine Freje Simonsson och Linnéa Hambe för Sveriges radios program Kaliber. Den gången var det framförallt kristna ungdomsorganisationer och deras syn på homosexuella som vi tittade närmare på. Reportaget belönades av RFSL Stockholm med Regnbågspriset.

Uppdatering 8/9: Det blev inget Kristallenpris för Imamernas råd, men reportaget är även nominerat i den prestigefyllda tävlingen Prix Europa.

Sheikh Abdulkadir Mumin i Somalia 2012.

Under arbetet med boken Jihad-svenskarna i de islamistiska terrornätverken fick jag uppgifter om att en religiös ledare från Hjällbo i Göteborg skulle ha flyttat till Somalia och blivit hög ledare för den terrorstämplade milisen al-Shabaab. Jag hann inte få uppgifterna tillräckligt bekräftade för att ta med dem i boken, men har sedan utgivningen gjort ytterligare efterforskningar.

Sheikh Abdulkadir Mumin (flera olika stavningar finns) hör nu till den lilla skara personer från Sverige som nått toppositioner inom al-Qaidanätverket. Mumin ska enligt uppgift ha varit svensk medborgare, något jag dock inte lyckats få hundraprocentigt bekräftat.

Efter Usama Bin Ladins död i maj 2011 höll ledarstaben för al-Shabaab en presskonferens. Det var första gången som  Sheikh Abdulkadir Mumin framträdde som officiell representant för organisationen.

Framträdandet har följts av flera där han agerat som talesperson för al-Shabaab. I september 2011 talade han till exempel vid en ceremoni i Mogadishu där den väpnade organisationen delade ut vapen till barn som vunnit priser i en Korantävling.  Han presenterades då som en av al-Shabab’s ”senior propaganda officials”, och propagerade för att små barn skulle delta i Somalias inbördeskrig på al-Shabaabs sida.

Samma månad kallade han somaliska journalister för  ”otrogna” som är ”dömda till döden”, ett uttalande som hårt fördömdes av det somaliska journalistförbundet.

Ett annat framträdande gjorde han i februari i år, strax efter att al-Shabaab officiellt blivit en del av al-Qaida. Sheikh Abdulkadir Mumin välkomnade då de båda organisationernas sammanslagning:

-Vår enhet innebär att vi kan bekämpa våra fiender, de otrogna, oavsett var de befinner sig, sa han till brittiska journalister.

Det finns gott om artiklar om Sheikh Abdulkadir Mumin på nätet. Al-Shabaabledarens koppling till Sverige har dock gått svenska medier förbi. Däremot har jag funnit ett par somaliskspråkiga nättidningar som tar upp Mumins svenska bakgrund. I shacabkamedia.com lyder en formulering så här, enligt en översättning som jag har fått:

”Regeringen i Puntland är icketroende och man måste föra Jihad mot denna regering. En koranlärd sheikh som lämnade Sverige och som tillhör klanen Ali Saleebaan, som ursprungligen är från Puntland, har dömt Puntland och dess befolkning för att de är icke-muslimer. Den här sheikhen kommer från Göteborg”.

I en annan nättidning, somaliswisstv.com, står:

”Sheikh C/qadir Muumin, en koranlärd som har svenskt medborgarskap, är en av männen som kom fram till det bergiga området. Han brukar predika för ungdomar i Ceelasha Biyaha genom att berätta att han utvandrat från Storbritannien och Sverige och att han söker Jihad och himlen i Somalia. Men nu flydde han återigen till ett ställe där han tror att han kan gömma sig.”

Enligt uppgift bodde Sheikh Abdulkadir Mumin på en adress i bostadsområdet Sandspåret i Hjällbo i Göteborg under 90-talet och början av 2000-talet. Det var här i Sverige som han kom att bli allt mer radikal i sin tro. Bland annat hade han kopplingar till Bellevuemoskén i Göteborg.

Sheikh Abdulkadir Mumin i SVT-dokumentären De glömda flickorna från 2001.

Ledningen för Bellevuemoskén har tidigare uppgett för mig att de inte känner till att någon från deras församling skulle ha anslutit till al-Shabaab. År 2000 filmades dock Sheikh Abdulkadir Mumin med dold kamera av ett norskt reportageteam i Göteborg. I inspelningen säger Mumin att han i framtiden vill låta könsstympa sin dotter. Inspelningen användes även i den svenske filmaren Oscar Hedins dokumentär ”De glömda flickorna” från år 2001, efter att filmteamets mullvad blivit hänvisad till just Sheikh Abdulkadir Mumin av företrädare för Bellevuemoskén.

Efter Sverige och Hjällbo, och eventuellt en tid i Danmark, flyttade Mumin sedermera till London där han bodde under flera år och verkade i radikala somaliska miljöer. Ibland kom han, enligt mina källor, på besök till Sverige för att föreläsa och hålla kurser. 2010 ska han ha återvänt till Somalia, rivit sitt svenska pass och anslutit till al-Shabaab.

Sverige har tidigare uppmärksammats för fall med kopplingar till al-Shabaab. I en FN-rapport från 2010 nämns flera. Jag tar även upp al-Shabaabs svenska nätverk i min bok Jihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken.

Under de senaste åren har, enligt Säkerhetspolisen, ett trettiotal svenskar rest till Somalia för att få träning av al-Shabaab. Enligt en annan Säpokälla har de flesta av dem rest från Västsverige, och Göteborg ska vara en knutpunkt varifrån resorna koordineras.

Abdulkadir Mumin är alltså inte den förste person från Sverige som nått en hög position inom al-Qaidanätverket. Mest känd är Mohammed Moummou från Stockholm, som blev al-Qaidas andreman i Irak innan han sprängde sig själv och andra till döds 2008. Ett annat omtalat exempel är Fuad Shangole som bodde flera år i Rinkeby innan han blev en av al-Shabaabs högsta ledare. Just nu har alltså minst två personer i al-Shabaabs absoluta toppskikt ett förflutet i Sverige.

Uppdatering:

I nummer 11 av publikationen Militant Leadership Monitor (november 2011) finns ett intressant porträtt av Sheikh Abdulkadir Mumin (tyvärr inte på nätet), tecknat av terroristforskaren Raffaello Pantucci och redaktören A.R. Sayyid. Författarna konstaterar att mycket lite är allmänt känt om Mumins bakgrund innan han flyttade till London, och spekulerar bland annat i hans växande betydelse som al-Shabaabs teologiska ledare:

”While he clearly stirs loyalty amongst followers in the West, it is unclear that he speaks much English so he is not likely to be that useful in al-­Shabaab’s English-­language campaigns spearheaded by American jihadi Omar Hammami. Nor is it clear that he is playing much of an operational role for the group as a warrior. Nevertheless, his repeated presence as a speaker at al-Shabaab events is indicative of his growing importance for the movement as a theological leader.”

Uppdatering 2, 5/8:

GT/Expressen har hakat på mitt avslöjande och även gjort egen research.

Norska NRK hakar också på.

Från den 7 maj finns min bok Jihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken ute i handeln. Det är en journalistisk skildring av den våldsbejakande islamistiska miljön i Sverige, där läsaren får en samlad överblick över de viktigaste händelserna och personerna de senaste 20 åren, men också en fördjupad bild av uppmärksammade rättsfall.

Boken innehåller en del unikt material. Bland annat historien om ”Ali”, som i slutet av 90-talet tränades av al-Qaida i Afghanistan och sedan planerade att genomföra en gisslantagning i Stockholm.

Läsaren får också möta ”Jessica”, änka efter en av al-Qaidas självmordsbombare i Irak. Hon berättar om sin egen radikaliseringsprocess och ger en spännande inblick i den jihadistmiljö som då fanns i Brandbergen utanför Stockholm.

Jihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken handlar om en ideologisk miljö som verkar i Sverige, och om några av de människor som lockats dit. Jag ställer frågor om orsaker, och undrar varför diskussionen om de här människorna så ofta kommer att handla om ”muslimer” istället för våldsbejakande extremister? Det händer såväl när sverigedemokrater tar islamistiska terrordåd som argument mot invandring, som när opinionsbildare anklagar polis och rättsväsende för islamofobi.

Boken går att förhandsbeställa redan nu.

Uppdatering: Lyssna på intervju med mig om boken i P1 Morgon.

Uppdatering 2: Recension av boken i Nerikes Allehanda.

Uppdatering 3: Recension av boken i Expressen. Ledarkrönika i Göteborgs-Posten. Dessutom några omdömen i bloggosfären: Per Gudmundson, Axess, Lars Vilks och Frihetssmedjan.

Uppdatering 4: Ledare i Dagens Nyheter.

Uppdatering 5: Jag har även bland annat medverkat i P1:s Medierna om ämnet.

Jag och kollegan Ola Sandstig har blivit nominerade till Guldspaden, den mest prestigefyllda utmärkelsen för grävande journalistik, för två reportage i radioprogrammet Kaliber om det svenska skogsbrukets bristande miljöhänsyn.

Läs mer här.

Nu finns boken om Jackie Arklöf, Den svarte nazisten, att köpa som pocket. Beställ exempelvis hos Adlibris. Mer information, bilder, recensioner etcetera finns hos Månpocket.

Här publicerar jag ett utdrag:

Intervju med Jackie Arklöf, Tidaholmsfängelset, mars 2010.

– I Sverige hade jag lättare att skärma av mig från saker som jag hade gjort nere i Bosnien, än vad jag hade när jag var där nere. Men samtidigt kände jag mig som ett nervvrak när jag kom hem. Det var som att jag fick en massa biverkningar: kramper, nervositet, ont i magen och svårt att andas. Jag har aldrig analyserat vad det berodde på. Jag var inte så intresserad av att ha någonting med nån psykolog att göra, det var mest för att tillfredsställa rättsväsendet. Så under de mötena satt jag mest och höll med och tittade på klockan. Jag berättade aldrig vad jag innerst inne kände.

(Läs mer…)

Nu är det klart att Den svarte nazisten kommer som pocket tidigt i höst. Den ges ut av förlaget Månpocket.

Med anledning av självmordsattentatet i Stockholm återpublicerar jag här en intervju jag gjorde för några år sedan med en ung svensk militant islamist. Han satt då på Kumlafängelset dömd för att ha försökt bränna ner en vallokal i Kista som användes i det irakiska parlamentsvalet. I tingsrätten dömdes han för försök till terroristbrott, i hovrätten endast för försök till mordbrand. Namnet ”Mehdi Arkadi” är fingerat. Intervjun är publicerad i min bok Extremister:

Att unga män, som 11 septemberkommissionen skriver, i områden med ekonomiska och sociala problem, och där det råder bristande eller obefintliga kunskaper om andra kulturer, kan lockas av ett extremt jihadistiskt budskap är väl en sak. En kanske svårare fråga är hur det kommer sig att människor uppväxta i ett upplyst och förhållandevis välmående Europa tar till sig Bin Ladins och Qutbs galna idéer om en komplott mot islam och det berättigade i att döda civila? Varför så påfallande många av terroristerna är välintegrerade europeiska medborgare?

(Läs mer…)