Magnus Sandelin

researcher, föreläsare, journalist, författare

Författare: Magnus Sandelin (Sida 1 av 9)

”Hatet mot människor drev mig till extremismen”

Övervakningskameran på McDonald´s fångade Viktor utanför entrén när det började brinna. Foto: Polisen

Övervakningskameran på McDonald´s fångade Viktor utanför entrén när det började brinna. Foto: Polisen

INTERVJU. En mörk skugga syns utanför restaurangens entré samtidigt som lågorna inne i lokalen ger ifrån sig ett starkt ljussken på övervakningsbilderna. Han var nazisten som gick över till våldsam djurrättsaktivism. Sju år efter den hittills mest omfattande rättegången i Sverige för den typen av brott berättar Viktor för mig i en intervju att det var det starka hat som han kände mot människor som var den röda tråden.

Åren 2009-2011 var en orolig tid för en rad klädbutiker och andra företagare i Göteborg som på olika sätt handlade med djurprodukter. Organisationen Djurrättsalliansen hade utsett dem till måltavlor och demonstrerade regelbundet utanför butikerna utrustade med högljudda sirener och megafoner. Ett par demonstranter dömdes för bland annat olaga hot och olaga tvång efter att butiksägare känt sig pressade att skriva under ett avtal där de lovade att sluta sälja produkter som innehöll päls. Men de allvarligaste brotten ägde rum nattetid, parallellt med demonstrationerna.

Vid den här tiden jobbade jag för Sveriges radios program Kaliber och följde noga utvecklingen. I ett reportage granskade vi händelserna och intervjuade aktivister och drabbade butiksägare. Butiker hade fått sina rutor krossade och hotbrev hade skickats hem till ägarna och flera av deras anhöriga. De demonstranter som vi intervjuade svor sig dock fria från att ha något med hoten och skadegörelserna att göra.

”Djurens befrielsefront” tog på sig attentat

Det hela kulminerade en tidig morgon i juli 2011 då någon slog sönder rutorna på McDonald´s restaurang vid Scandinavium i Göteborg, hällde ut litervis med bensin i lokalen och tände på. Den uppflammande branden kunde dock släckas av räddningstjänsten som var snabbt på plats efter att automatlarmen hade utlösts. Efter ett par dagar tog ”Djurens befrielsefront” på sig ansvaret för attentatet.

Bilderna från restaurangens övervakningskamera visade en mörk gestalt utanför entrén vid femtiden på morgonen när det började brinna. Det var Viktor. För mig berättar han om sina motiv till att attackera just McDonald´s, ett starkt symbolladdat företag som genom åren varit måltavla för såväl vänster- som högerextremister.

”Det hängde ju ihop med hatet mot konsumtionssamhället. Hatet mot köttindustrin. Hatet mot kapitalismen i sig. Jag såg det som ett perfekt mål: det är kapitalism, djurförtryck och globalisering i ett enda företag”, säger han.

”Det var inte genomtänkt på något sätt”

”Jag hade väl ingen uttänkt plan, jag visste inte riktigt vad som skulle hända. Det enda jag visste var väl att tio liter bensin gör mycket skada, så det är klart att chansen fanns att det brann ner. Jag handlade ganska impulsivt, det var inte genomtänkt på något sätt. Jag bara gjorde det. Men idag tänker jag mycket på de städare och så som drabbades av rädsla.”

Jag träffar honom på ett kafé i Göteborg. Han är en lång ung man med kort frisyr och många tatueringar på armar och hals. Han har med sig sin flickvän till intervjun som moraliskt stöd.

Efter att han avtjänat sitt fängelsestraff har jag haft sporadisk kontakt med honom. Till slut gick han med på att jag skulle få göra en intervju.

Det dröjde en månad efter att han försökt bränna ner McDonald´s tills han greps. En tidig morgon kom polisen hem till lägenheten där Viktor bodde tillsammans med sin mamma. Han var då 21 år gammal. Mot sitt nekande dömdes han i tingsrätten till fängelse i tre år och sex månader för mordbranden samt åtskilliga olaga hot och skadegörelser.

Överväldigande teknisk bevisning

Den tekniska bevisningen mot Viktor var överväldigande. Han hade bland annat skrivit hotbrev med sitt eget blod, och även lämnat andra tydliga DNA-spår på brev och material som polisen funnit. Det gjorde han trots att han tidigare hade blivit topsad av polisen. I nyhetsrapporteringen tolkades hans oförsiktighet som att han var ointelligent. ”Han är väl knappast någon brottens Einstein precis”, skrev Expressens reporter. Men i verkligheten var skälet ett helt annat.

Ur ett av de hotbrev som Viktor skrev till företagare. Foto: Polisen

Ur ett av de hotbrev som Viktor skrev till företagare. Foto: Polisen

I rättegången mot Viktor fanns totalt 53 målsägande, människor som hade mer eller mindre starka kopplingar till företag som sålde djurprodukter. Det var företagsägare, anhöriga, och representanter för olika organisationer. Till en butiksägare hade Viktor skrivit:

”Plocka bort pälsen ur din butik annars bränner vi ner ditt hem på natten utan att bry oss om vilka vidriga svin som befinner sig därinne.”

Till en annan skrev han:

”Nästa gång krossar vi inte er butiks rutor, utan era knäskålar.”

Under rättegången vittnade flera av de drabbade om den rädsla som de kände efter hoten.

Viktor säger att han idag känner sig främmande inför de handlingar som han begick.

”Jag drevs av hat, jag hatade dem ju. Jag ville att de skulle vara rädda, att de skulle känna lite samma som djuren känner. Jag ville ge igen på nåt sätt, att de förtjänar det för de gör det här mot de mest försvarslösa på planeten. Så det var mycket hat, samtidigt som jag var likgiltig inför om jag greps eller inte”, säger han.

Du skrev under något brev med ditt eget blod?

”Ja. Det var självdestruktivt.”

Du försökte inte ens dölja att det var du som låg bakom?

”Nej, jag ville komma bort från livet här, samhället. Jag har så svårt att tänka mig själv göra det här idag. Det är väldigt svårt att förstå, men jag var väldigt deprimerad på den tiden. Och så ansåg jag att livet i det här samhället, konsumtionssamhället, saknade mening. Så då kunde jag lika gärna göra allt jag kunde för att förstöra det för dem som gör ont. Och för mig spelade det ingen roll då om jag åkte in, eller värre. Det var nästan lite av en önskan att… när jag tände på McDonalds, inte ens då kommer de och tar mig. Då tänkte jag: ’när fan ska nånting hända?’ Lite så. Den här upptrappningen som jag sökte, vad mer kan man göra?”

Viktor skrev en del av hotbreven med sitt eget blod. Foto: Polisen

Viktor skrev en del av hotbreven med  sitt eget blod. Foto: Polisen

Viktor kände en lättnad när polisen till slut knackade på hans dörr den där tidiga morgonen.

”När jag hamnade i häktet kom jag väl till nån slags insikt, som var nödvändig för att vakna upp, eller vad man ska kalla det.”

Han berättar att han kommer från en vanlig familj. Född och uppvuxen i Göteborg, tillsammans med två yngre syskon. I en personundersökning som gjordes på Viktor inför rättegången läser jag om återkommande depressioner och en misslyckad skolgång, men också en nära och god relation till syskon och föräldrar.

Det var under den stökiga skoltiden, med konflikter och skolk, som Viktors hat fick fäste.

”Många elever var ganska utanför, det var inte bara jag. Det var olika grupperingar i skolan. Som svensk så hamnade jag ju bland dem som sa att de skulle stå upp för mig och sånt där. Det gav ju en viss kraft eller vad man ska säga. Vänskap och samhörighet.”

På Viktors högstadieskola var nazisterna aktiva med propaganda. Det sattes upp klistermärken, ritades hakkors och spelades vit maktmusik. Viktor började vara med dem.

”Jag insåg väl hela tiden att rasism är korkat, innerst inne, jag tvekade ju alltid inombords, men det var väl mer att man drevs av hatet mot människor, och nazismen gav den väl en… att man kunde rikta det mot nåt, det var enkelt. ’Vi är goda, de är onda’.”

Viktor var en del av den så kallade vit makmiljön under 2000-talets sista år. Han deltog i flygbladsutdelningar, demonstrationer och evenemang, som Nordiska festivalen och den årliga Salemdemonstrationen utanför Stockholm.

Men hur gled ditt engagemang i nazismen över till djurrättsrörelsen?

”I nazismen finns vissa strömningar som förespråkar djurrätt, och det var väl lite dem som jag hamnade i. Men i och med att jag allt mer lämnade nazismen 2010-2011 så började jag mer och mer söka mig mot veganismen. När jag insåg hur dålig nazismen är, så vände jag mig till den andra sidan.”

Tog du kontakt med någon organisation eller person?

”Nej, jag kände ingen som var vegan ens men jag såg ett klistermärke från Djurrättsalliansen som jag kontaktade då. För ett infomöte. Det var så jag blev engagerad i pälskampanjer och sånt. Det kändes lite tomt utan nazismen och all aktivitet i nazismens namn, så då ville jag göra något annat. Så då kan man göra något gott, tyckte jag väl då. Haka på det.”

De andra i Djurrättsalliansen har enligt Viktor sagt att de inte visste om hans nazistiska förflutna under den tiden.

Idén om att begå brotten var hans egen. Några pälsbutiker i Göteborg hade attackerats tidigare, men när han började engagera sig var det relativt lugnt på den fronten. Då satte Viktor i hemlighet i gång med sina brottsliga handlingar för att det skulle hända något.

”Det gick från nån färgbomb till värre saker. Det eskalerade väldigt fort. Men det pratades inte om sånt då i Djurrättsalliansen. Sen var det säkert folk som anade att det var jag, eftersom jag var ny och så där.”

Däremot startade djurrättsaktivister stödgrupper på Facebook för Viktor när han satt i fängelse, och en hög ledare inom Djurrättsalliansen skrev ett brev till honom och ville intervjua honom i en stödtidning för illegala djurrättsaktioner. Men någon intervju blev det aldrig.

Var det djurrättsfrågan eller nånting annat som drev dig?

”Åsikterna var ju djurrättsliga, men brotten… om jag hade hamnat i nån annan organisation så hade jag lika gärna kunnat begå brotten för en annan sak. Nu hamnade jag i djurrätten, och då blev det så.”

”Den länk som fanns mellan min tid i nazismen och det som jag gjorde som djurrättsaktivist var människohatet som jag bar på då. Inget ideologiskt för det är väldigt skilda världar, utan det var min egen personliga mentalitet som var kopplingen.”

”Om man ska motarbeta en sån mentalitet så ska man ta itu med det så tidigt som möjligt. Skolorna måste bli bättre”, säger Viktor.

På vilket sätt ska man förbättra skolan tycker du?

”Att vara uppmärksam på destruktiva beteenden och utanförskap.”

Idag är Viktor inte längre engagerad i djurrättsrörelsen, och har lämnat allt det extrema bakom sig.

”Idag mår jag ju bra, tänker sundare, lever normalt och mer harmoniskt än innan då jag levde destruktivt, och så är jag förlovad med en vettig kvinna, har haft lite tidigare kontakt med KRIS (Kriminellas revansch i samhället) i Göteborg, samt fick hjälp att skaffa lägenheten av Skyddsvärnet i Göteborg efter fängelset, vilket jag är väldigt tacksam för. Det känns befriande att vara fri från det gamla. Jag har inga direkta planer för framtiden men skulle vilja jobba mer med nåt slags stöd till avhoppare på något sätt.”

Dela gärna artikeln på sociala medier så att fler får läsa den:

Akademikern från Alby blev rekryterare åt IS

Idris Cheways profilbild på Facebook.

Idris Cheways profilbild på Facebook.

Idris Cheway var den 24-årige ekonomistudenten från Alby utanför Stockholm som kämpade för att bryta en negativ trend bland ungdomarna i förorten. Han startade en studentförening och föreläste i gymnasieskolor för att förmå eleverna att, precis som han själv, läsa vidare på högskolan istället för att hamna i kriminalitet.

Men några år senare började han istället rekrytera unga till den jihadistiska miljön. Under pseudonymen ”Ibn Mulaykah” var han en av de mest aktiva nätaktivisterna och blev den svenske IS-medlemmen Michael Skråmos parhäst i Raqqah, varifrån de producerade IS-propaganda riktat till en svensk publik. I somras dödades han.

Läs mer

Dela gärna artikeln på sociala medier så att fler får läsa den:

Nazisterna som bröt sig ur och startade sitt eget krig

Längst upp t.v.: Polisens bilder på Jackie Arklöf, Andreas Axelsson och Tony Olsson. T.h.: Skriften "Revolution i Välfärdsstaten" som nämns i artikeln. Längst ner t.v.: Säpos spaningsfoto på Viktor Melin och Anton Thulin.

Längst upp t.v.: Polisens bilder på Jackie Arklöf, Andreas Axelsson och Tony Olsson. T.h.: Skriften ”Revolution i Välfärdsstaten” som nämns i artikeln. Längst ner t.v.: Säpos spaningsfoto på Viktor Melin och Anton Thulin.

De två aktivisterna i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR), Viktor Melin och Anton Thulin, tyckte att NMR:s ledning var ”patetisk” och ville gå ännu fortare fram i kampen. Ett par månader senare greps de för de uppmärksammade bombattentaten i Göteborg, riktade mot en vänsterlokal och två flyktingförläggningar. Attentaten följer ett klassiskt mönster.

Läs mer

Dela gärna artikeln på sociala medier så att fler får läsa den:

Reportage om IS-återvändare: ”Vill inte veta varför hon dog”

Foto: Anders Deros. Skärmdump från aftonbladet.se.

Foto: Anders Deros. Skärmdump från aftonbladet.se.

Många har blivit berörda av mitt reportage i Aftonbladet och Svenska Dagbladet om ”Yasmin” från Göteborg, vars tillvaro rasade ihop efter återkomsten från IS i Syrien. Artikeln kan du läsa här.  Den var en del i en större granskning av svenska jihadresenärer som jag gjorde tillsammans med Aftonbladet och Svenska Dagbladet i juni, med anledning av en ny rapport från Försvarshögskolan.

Dela gärna artikeln på sociala medier så att fler får läsa den:

Sveriges Förenade Muslimer ljuger om terrorföreläsare

Det var råkallt den där dagen i april för tre år sedan, och vi huttrade där vi stod och väntade utanför Angereds arena. Där inne i kommunens lokaler hade organisationen Sveriges Förenade Muslimer, SFM, sin årliga konferens med flera hundra deltagare från hela Sverige. Evenemanget var strikt könsuppdelat med olika avdelningar för män och kvinnor. Vi stod och väntade utanför männens ingång.

Läs mer

Dela gärna artikeln på sociala medier så att fler får läsa den:

Sida 1 av 9

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén