Det var råkallt den där dagen i april för tre år sedan, och vi huttrade där vi stod och väntade utanför Angereds arena. Där inne i kommunens lokaler hade organisationen Sveriges Förenade Muslimer, SFM, sin årliga konferens med flera hundra deltagare från hela Sverige. Evenemanget var strikt könsuppdelat med olika avdelningar för män och kvinnor. Vi stod och väntade utanför männens ingång.
Jag och min kollega Sanna Klinghoffer från SVT:s Uppdrag granskning ville ha en intervju med en av föreläsarna på konferensen, Ahmed Suleman, eller Abu Muadh som han kallar sig. Han hade sagt saker i olika föreläsningar som man på goda grunder kunde kritisera mot bakgrund av att så många unga muslimer från Göteborg vid den här tiden reste till Syrien för att ansluta till olika jihadistiska grupper. Bland annat hade han uppmanat unga människor med mycket synd att resa för jihad och bli martyrer för att få sina synder förlåtna.
Men Abu Muadh ville inte bli intervjuad av oss. När han plötsligt anlände till konferensen gömde han sig under sin jacka och skyndade snabbt in eskorterad av SFM:s funktionärer, så att han slapp bli konfronterad av Sveriges Television.
Sveriges Förenade Muslimer samlar många av Göteborgs men även Sveriges våldsbejakande islamister på sina evenemang. Att stå utanför och betrakta deltagarna när de anlände till konferensen var därför intressant. Där kom till exempel en man som nu i februari dömdes för terrorbrott efter att ha uppmanat människor att skänka pengar till terrorstämplade grupper i Syrien. Där kom en kille från al-Taqwa ungdomsförening i Stockholm, en förening med en öppen jihadistisk agenda och flera medlemmar som åkt till Syrien. Där kom också en ung man från Eskilstuna, som senare skulle uppmärksammas för sina IS-sympatier och hot mot olika människor. Bland deltagarna som anmält sig till konferensen fanns ett par personer som återvänt efter att ha varit i Syrien, och en av dem, Khaled Shahade, skulle senare åka tillbaka till Islamiska staten där han sannolikt befinner sig idag. Dessutom visste vi att den man som var värd och presentatör för hela konferensen hade uttryckt starka sympatier för al-Qaida och Usama Bin Ladin i olika facebookgrupper.
Jag och min kollega blev inte insläppta på konferensen, däremot hade kommunen folk där inne för att lyssna på föreläsningarna. De reagerade inte på något särskilt. Pengar har fortsatt att betalas ut till SFM, från både Göteborgs stad och staten. Men SFM är inte vilken organisation som helst. Det är en samlande kraft för en av de mest extrema ungdomsmiljöerna som vi har i Sverige. Det är en förening som är mycket tolerant för extrema åsikter i sina egna led.
SFM:s rapport där de försöker svara på den senaste tidens kritik.
Eftersom Sveriges Förenade Muslimer upprepade gånger, nu senast i en rapport som de publicerade den 12 april, anklagat mig personligen för att inte vara trovärdig i min kritik mot föreningen tänker jag nu vara extra tydlig.
I rapporten ”Vart står SFM egentligen?” försöker föreningen bemöta de avslöjanden som den senaste tiden kommit fram i Aftonbladet och Timbros tidning Smedjan, bland annat om en hög representant från SFM som sagt att tolvåriga flickor hamnar i helvetet om de inte bär slöja. Jag tänker dock inte gå in på de delarna, utan istället fokusera på det som jag har påvisat tidigare, sympatier för terrorgrupper hos personer som föreningen har anlitat.
I rapporten skriver SFM att ”SFM har aldrig bjudit in föreläsare som stödjer terrorrörelserna IS och al-Qaida”. Det är ett falskt påstående. SFM har flera gånger anlitat personer, som föreläsare eller i andra ledande roller, som tidigare visat stöd för terrorrörelserna IS och al-Qaida. Det speglar åsikter som är vanliga inom föreningen, även om ledningen inte officiellt uttrycker den typen av sympatier.
Här är tre exempel som visar att Sveriges Förenade Muslimer ljuger i sin rapport:
- Sveriges Förenade Muslimer anlitade Michael Skråmo som föreläsare trots att han tidigare visat tydliga sympatier för al-Qaidaledaren Anwar al-Awlaki och väpnad jihad. En kort tid efter en av föreläsningarna hos SFM anslöt Skråmo till Islamiska staten i Syrien.
- Den person som var utsedd till värd för SFM:s konferens 2014, Bilal Mizher, hade dessförinnan uttryckt stöd för al-Qaidaledaren Usama bin Ladin.
- En person som flera gånger framträtt på SFM:s konferenser har dessförinnan öppet uttryckt stöd för Islamiska staten.
Naturligtvis känner SFM:s ledning till att de här extrema åsikterna finns hos personer som är aktiva inom föreningen, eller anlitats av föreningen för ledande roller. En av organisationens egna styrelseledamöter reste för övrigt själv till Syrien när jihadresorna från Göteborg tog fart för några år sedan.
I sin senaste rapport hävdar SFM att det inte går att lita på mina uppgifter eftersom jag ofta anlitas som föreläsare och därför skulle ha ”ekonomiska skäl” för mina uttalanden. Att jag föreläser om mina böcker och kunskaper i ämnet är ingen hemlighet. Hur det skulle undergräva de fakta som jag lägger fram här är dock oklart.
SFM hävdar också att mina kommentarer i Aftonbladet skulle vara någon sorts hämnd mot föreningen för att de i en tidigare rapport ska ha ”avslöjat” att jag sitter på ”dubbla stolar”. Jag är frilans och har tidigare haft jobb för såväl SVT:s Uppdrag granskning som Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, för vilken jag har skrivit faktatexter om extremism och föreläst på några konferenser. Enligt SFM gör det mig ”partisk” i den här frågan. Exakt hur de uppdragen skulle undergräva det som jag berättar om Sveriges Förenade Muslimer framgår inte heller av SFM:s rapport.
En paradgren för Sveriges Förenade Muslimer är att skylla kritik på ”islamofobi”, vilket de även gör i sin senaste rapport. Taktiken är att smutskasta budbäraren. Ett mycket lågt försök till sådan smutskastning gjorde sig föreningens representant Amanj Aziz skyldig till, när han i ett inlägg hävdade att jag, Magnus Ranstorp och den tidigare nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin, men även tidskriften Expo, ingår i samma nätverk som terroristen Anders Behring Breivik. Anklagelsen är så absurd att jag inte har brytt mig om att kommentera den tidigare. Men här kan den få tjäna som exempel på vad som varit SFM:s signum när de försöker svara på kritik om extremismen inom sina egna led: oseriositet och ren och skär ohederlighet. Det går helt enkelt inte att ta SFM:s bemötanden på allvar.
